Hålla goda relationer

Det är klart jag vill har goda relationer med mina medmänniskor. Det underlättar så mycket i tillvaron. Skulle väl tro att det är ett "understatement" för de flesta.

Min granne och jag tycker inte alltid lika, men vi respekterar varandra. Och jag gillar honom. Han är bra.

Vårt första möte var i tvättstugan. Jag hade tiden som börjar kl. 17 men jag slutade jobbet kl. 18. Fick gå tidigare och springa hem för att hinna i tid innan den timme man har på sig att ta tiden skulle gå ut. Kom precis ngn minut i 18. Till min förvåning hade någon redan tagit maskinerna och de hade körts i några minuter. Med den rätt jag ansåg mig ha till min bokade tid forcerade jag fram tvättprogrammet, genom huvudtvätt, sköljning, centrifugering och snabbtumling. När det var klart slet jag ut tvätten, sprang upp till mig skrev en lapp till den som tagit tiden.
"Kära granne!
Jag har bokat tiden mellan 17-21 och har en timme på mig att ta den. När jag kom till tvättstugan var klockan 17.54 och maskinerna i full gång. Du får gärna tvätta efter det att jag är klar med min tvätt.
Med vänliga hälsningar
Gunilla B 5 trappor"

Med lappen i ena handen och tvättkorgen i den andra äntrade jag tvättstugen igen. Då dök grannen upp och påstod sig ha väntat till 18 minnsann. Vi trätade men kom överrens om en kompromiss. Han fick den ena maskinen och jag den andra.

Den närmsta tiden efter det låg det något kvar och pyrde mellan oss. Det diffunderade bort med tiden, men jag har ändå alltid en underlig känsla av att jag måste vara på min vakt när jag träffar honom. Men vi hälsar alltid glatt på varandra när vi möts och byter alltid ett litet ord om hur vi mår och tidens anda.

Flera år senare träffar han en ny tjej som jag får kontakt med. Hon berättar om en problematisk barndom och att hon på grund av den brutit med sina föräldrar. Jag lyssnar och försöker vara så sympatisk jag kan. För inte vill man vara taskig och dissa en med tråkig bakgrund, som dessutom är söt och snäll. Vi tränar tillsammans, sedan följer hon med mig hem och sitter och myser i min soffa och berättar om hur bra hon trivs hos mig och om att hon hoppas att hon kan få komma till mig när hon behöver. Jag vill ju inte vara nego mot henne så jag säger att det är klart hon får.

Efter ett tag börjar hon berätta om sitt och grannens mer intima liv. Om hur tråkig hon tycker han är, särskilt som hon försöker sexa upp sig med nya underkläder. Men han vill inte ändå etc. etc. Jag lyssnar, och tänker att hon har behov av att prata av sig förstås. Med hennes bakgrund måste det behovet vara större än hos andra och jag som medkännande medmänniska måste lyssna för att uppmuntra hennes självkänsla och personliga utveckling.

Men efter en tid börjar jag känna att jag fått veta mer än jag vill veta. Jag och grannen sitter i bostadsrättsföreningens styrelse och ska samarbeta, jag har bjudit hem honom när jag haft fest och vi möts i trappen och pratas vid då och då. Jag vill verkligen inte känna till något om hans sexliv och hans syn på kvinnor etc. och plötsligt drabbas av ovälkomna inre syner i dessa situationer.

En kväll när jag sitter vid datorn och jobbar knackar hon på via MSN, och börjar första meningen med, "Åhhh, vad jag blir trött på Ola ibland :-(". Jag ser min chans och svarar,
"Du, du får nog ta och skaffa någon annan att prata om Ola och ditts intimare liv med. Jag ska ju jobba med honom i föreningen och jag vill ha en god relation med honom och inte sitta vid våra möten och känna till saker om hans privatliv som han nog inte skulle lämna ut själv. Det blir bara konstigt och känns inte bra." Hon svarade att hon förstod och inte hade tänkt på det. Sedan avslutade vi. När vi sågs nästa gång var det uppenbart att hon tagit illa upp. Hon hejade, men snabbt och mer med en grimas än ett leende, och visade genom att ta en stor sväng runt mig när hon passerade att graden av acceptans för min person sjunkit en del sedan sist.

Flera veckor senare träffade jag Ola i trappen, han hejade på en inandning och rusade snabbt upp för trapporna. Inget lite småpratande om hur mår du och tidens anda. Jag tyckte det var konstigt men tänkte att han förmodligen var stressad.

Samma kväll ringer hon och undrar varför jag inte ringt om träningen. Hon hade varit lite arg på mig för att jag inte ringt. Men varför det, undrade jag? Får jag komma upp, undrade hon? Jo, det var klart hon fick det. Hon kom upp och vi satte oss vid mitt matbord. Hon berättade att hon varit lite arg för att jag lyssnat på henne utan att säga något om att jag tyckt att det var jobbigt att veta såna saker. Jag förklarade min saktfärdighet, att det tagit tid för mig att komma på att jag tyckt att det var jobbigt och först när det gick upp för mig att hon förmodligen skulle ge dessa anförtoenden till mig i all framtid kommit på att jag måste sätt stopp.

Jag och Ola har det bra nu, berättade hon då. Vi är verkligen nära varandra. Jag berättade för honom att jag berättat om oss för dig och han tyckte det var bra att du sa ifrån men också lite konstigt att du lyssnat. "Varför sa hon inte ifrån från början?", undrade han. Han trodde att det förmodligen beror på att du är tjej och är nyfiken på oss, avslutade hon.

Jaha, där kom förklaringen på Grannens snabba framfart i trappen. Så snabb har han varit sedan dess. Och så gick det med den goda relationen. Nu ligger jag lågt och hoppas att det diffunderar bort med tiden.

Det var allt från mig, leverpastej:-)
/Nilla